Bilförarirritation

När jag för ovanlighetens skull kör bil till jobbet kör jag ganska lagligt. Typ rätt hastighet alltså. Några kilometer för fort av misstag lite mer ibland men rätt lagligt. Det innebär också att jag saktar ner till sjuttio på sjuttiosträckorna på hundravägen hem till mig. Och jag gör det gärna genom att motorbromsa. Det krävs inte att man lättar på gasen långt innan för att det ska funka. Det som händer är dock ALLTID att mina medtrafikanter blir mycket förvånade. Och förutsätter att jag ska köra jättelångsamt även när det blir hundra igen. Så de lägger sig i arslet på mig och sen snabbt ut i vänsterfilen när det blir tvåfiligt igen. För att sedan ligga och köra om i tusen år eftersom även jag accelererar när sjuttiosträckan är över.

Detta är mycket tydligt när jag kör i min egen bil som är liten liten liten. Då gör de även likadant efter rondellen där jag kör ut på stora vägen. Utan att ens veta om jag tänker köra fort eller långsamt. Kör jag snubbens jättestora skytpickup däremot. Då blir det andra bullar och de ligger snällt bakom och väntar och ser.