Slutgörandets konst

Hur är frågan. (som inte alls ställs för egen del. jag vill ha kvar min snubbe för allt i världen) Utan appropå en väns nyligen avslutade o-förhållande. Eller ickeförhållande enligt honom men nog tror jag nästan-förhållande enligt henne. Som han avslutade på sms. Vilket kan tyckas grymt men det fanns anledning.

Först måste man ju ha grundförutsättningarna klara för sig. Han var inte kär i henne. Alltså fanns inga förutsättningar för framtiden. Han var borta en vecka. Och kommer då till insikt om detta. Då åker hon bort och de hinner inte träffas. Dilemmat är nu. Göra slut på distans. Eller fejka och gullemessa och droppa bomben hemma. Eller igga hennes mess/skriva neutrala messms under tiden hon är borta.

Jag som själv har endat förhållande mitt i en långresa skulle nog trots allt säga två. På distans. Hellre än att ha blivit ljugen för hela tiden. Och hellre än att bara få vibbar om att allt kanske inte är som det ska och behöva gå och undra. För att ha blivit ljugen för lär skada mer i längden än att deppa på stranden. Då börjar man undra. Och tänka. Hur är det nu. Den här snubben. Ljuger han också.